Snurra min jord, snurra…
Solen försvinner bakom trädtopparna och skymningen faller.
När trädstammarna blir ett med mörkret omkring mig tittar Venus fram med sitt klara ljus.
Månen är mörk, bidar sin tid, stilla, väntande…bäcken porlar och ugglan ropar…det eviga kretsloppet…väntar på att ännu en gång få skina i sin fulla prakt.
Temperaturen närmar sig fryspunkten och jag flyttar mig närmare elden, vars gnistor flyger mot den nattsvarta himlen där de tänder stjärna efter stjärna efter stjärna…
Tankarna går till mina medvarelser på denna planet, alla, från människor till vargar…
…snurra min jord, snurra…
