Parkerar bilen och kliver direkt ut i skogen…
Inga stigar under mina fötter och de lövtäta trädkronorna ger lite svalka från den varma solen när jag sakta omsluts av tystnaden.
Röken stiger rakt upp mot den klara himlen, kaffet kokar och köttet grillas, klockspelande korpar och småtjattrande mesar annars är det mest tystnaden som talar.
Inte en vindpust genom lövkronorna, tystnaden är kompakt, elden viskar tyst och mörkret tätnar.
Liggandes på marken bredvid min lägereld och känner hur min brusande hjärna sakta tystnar den också, en stjärna tänds, lite prasslande från nattskogens små varelser avbryts av något större djur som går förbi nånstans i mörkret, sen är allt tyst igen….och sakta stiger månen upp….
