Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Tekok

 

 

Fyra dygn på en ö

99876971-13F6-4A4D-818B-6075A4E1F11F

E72636E3-2BFC-4A58-B20C-C23AFA9D3846

Mörkret ligger som ett täcke över skog och sjö
Elden falnar sakta och stilla
Tystnad…

Svag vind drar genom trädkronorna vars siluetter växer fram i takt med månen som nu stiger upp
Sovsäcken kallar till vila…

Regnet börjar försiktigt, knappt märkbart
Ökar i styrka, tills det smattrar ordentligt på tarpen
En korp ropar på håll
Jag ligger kvar i sovsäcken…

Tystnad…
Ingen vind
Elden flämtar stilla
En flock mesar drar förbi med mjuka låga visslingar
Tystnad…

Mat lagas strax före skymningen sen…
…börjar lågornas tid
Elden sprakar, vedklabb läggs till vedklabb, lågorna dansar, doften av tjärved och rök, yxhugg och sågspån, mer vedklabbar, kaffekok, lågor som letar sig upp mot nattsvart himmel…
Öronbedövande tystnad medan timmarna passerar…

Dimman kommer krypande över sjön och bäddar in ön i ett vitt täcke
Sista glöden har värmt mina händer
Genom knotiga tallgrenar lyser månen sitt silversken över mitt ansikte och sovsäcken kallar på nytt…

Solen skingrar morgondimman
Kanoten bryter den spegelblanka ytan
Ormvråken jamar och spanar, glidandes över trädtopparna
När skymningen faller jagar fladdermusen över vattenytan
Lomen ropar ensligt

Lekfulla träd klättras
Även av nötvecka och tofsmes
Spännande klipphåligheter undersöks
Till ugglans förtret
Nu hängmattan
Solblänk och kvitter

Står vid strandkanten och blickar upp mot mitt läger
Stora grova tallar i vars toppar fullmånen försöker ta sig ner
Elden knäpper tyst
Vänder mig om och blickar ut över sjön
Dimman har kommit tillbaka, smugit sig fram, den är lika ogenomtränglig som en nattsvart skog
Jag kan ana andra sidan, ett gråvitt mörker, där ute nånstans…
…tystnaden är kompakt.

39FC1AE5-23D6-436A-AF0A-E6EE9B62D302

5FB4A757-0999-4EB5-BB52-06C49080B0CC

 

 

 

 

 

Black and white viewing


426C4D2C-1872-4460-B6F7-461CFFB80DC7

Solens strålar får leta sina vägar ner genom det kompakta lövverket. På samma sätt får jag leta mig fram längs branten, genom snår, ormbunksskogar, oräkneliga omkullfallna trädstammar. Ibland uppenbarar sig djurstigar som jag följer. Till slut glesnar skogen till en liten äng med mossbetäckta stenmurar som bildar raka linjer. Ravinen omsluts här av rasbranter på båda sidorna och bäcken porlar sakta…här stannar jag för natten.
När jag kryper ner i sovsäcken är det becksvart…bara genom det täta lövverket anar jag den mörka himlen.

Morgonen kommer med gröt och kaffe. Djurstigarna slingrar sig djupare in i dalgången, korpen ropar över trädtopparna och hjortarna springer undan brölandes.

Vandrar i ett landskap som slår mig med djup förundran och varje steg känns som heligt.

45B22DD3-C85B-4A02-8843-08A43B6DC73D

CA201A7F-5E1A-4F18-98F5-FC7D2AD4324A

7610D3B7-9DCC-49A3-9DEE-EF60C7B52FAD

 

 

© 2020 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.