Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Vildmark

5D3190E1-B422-4087-84FA-1ACE2F750794

Vandrar i min lokala vildmark
Havet är här ständigt närvarande
Vindarna, regnet, solen och även backsvalornas bobyggande
Alla hjälps de åt att forma landskapet

Vandrar man här ofta märker man hur landskapet ändrar form, subtilt men också ibland våldsamt.
Sandstränder blir till stenbrott, sand/ler-laviner ändrar framkomligheten, stormarna lägger upp meterdjupa sjögräs(ålgräs)-mattor över hela stranden…

Karakteristiskt för området är även resterna från forntida tegelindustri, som har använt området till dumpning av misslyckade bränningar. Detta till glädje för kreativa tornbyggande vandrare.
Som tibetanska sandmålningar…tornen står bara ett kort tag…innan gravitationen gör sitt.

En vandring här gör en påmind om förändringens dynamik. Men en vandring är inte bara en vandring i det yttre, utan kan också vara en spegling av det inre landskapet.

Hur ofta kommer jag inte på mig hur mina tankar, likt landskapet, ständigt ändrar form.
Vissa former gillar jag, andra vill jag göra om och vissa avskyr jag.

Att vandra i min föränderliga vildmark gör mig ödmjuk inför denna ständigt dynamiska energi. Likaså en kort stund av avslappning, många gånger, gör mig även ödmjuk och tacksam för min inre, ständigt skiftande vildmark

 

84FFFE84-6755-4435-B507-73BDB698C413

 

 

 

 

Tekok

 

 

Fyra dygn på en ö

99876971-13F6-4A4D-818B-6075A4E1F11F

E72636E3-2BFC-4A58-B20C-C23AFA9D3846

Mörkret ligger som ett täcke över skog och sjö
Elden falnar sakta och stilla
Tystnad…

Svag vind drar genom trädkronorna vars siluetter växer fram i takt med månen som nu stiger upp
Sovsäcken kallar till vila…

Regnet börjar försiktigt, knappt märkbart
Ökar i styrka, tills det smattrar ordentligt på tarpen
En korp ropar på håll
Jag ligger kvar i sovsäcken…

Tystnad…
Ingen vind
Elden flämtar stilla
En flock mesar drar förbi med mjuka låga visslingar
Tystnad…

Mat lagas strax före skymningen sen…
…börjar lågornas tid
Elden sprakar, vedklabb läggs till vedklabb, lågorna dansar, doften av tjärved och rök, yxhugg och sågspån, mer vedklabbar, kaffekok, lågor som letar sig upp mot nattsvart himmel…
Öronbedövande tystnad medan timmarna passerar…

Dimman kommer krypande över sjön och bäddar in ön i ett vitt täcke
Sista glöden har värmt mina händer
Genom knotiga tallgrenar lyser månen sitt silversken över mitt ansikte och sovsäcken kallar på nytt…

Solen skingrar morgondimman
Kanoten bryter den spegelblanka ytan
Ormvråken jamar och spanar, glidandes över trädtopparna
När skymningen faller jagar fladdermusen över vattenytan
Lomen ropar ensligt

Lekfulla träd klättras
Även av nötvecka och tofsmes
Spännande klipphåligheter undersöks
Till ugglans förtret
Nu hängmattan
Solblänk och kvitter

Står vid strandkanten och blickar upp mot mitt läger
Stora grova tallar i vars toppar fullmånen försöker ta sig ner
Elden knäpper tyst
Vänder mig om och blickar ut över sjön
Dimman har kommit tillbaka, smugit sig fram, den är lika ogenomtränglig som en nattsvart skog
Jag kan ana andra sidan, ett gråvitt mörker, där ute nånstans…
…tystnaden är kompakt.

39FC1AE5-23D6-436A-AF0A-E6EE9B62D302

5FB4A757-0999-4EB5-BB52-06C49080B0CC

 

 

 

 

 

© 2021 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.