Kajakvandraren

Tystnad
Bäckens porlande
Gärdsmyg och nötväcka letar i springorna efter föda
Kattugglorna spelar om reviren medan elden dansar mot midnatt
Korpen väcker mig med sina klonkanden
Vinden far genom trädkronorna där spillkråkan trummar
Grenar knäcks under mina kängor på min vandring genom det stiglösa landskapet
Överallt ljud om man lyssnar genom tystnaden
Men förrän en gång skull är det tyst i mitt huvud, jag letar dock, men finner inga störande tankar… … …

Mellan snötyngda tysta granar
Jag vandrar mot min lägerplats
Innan mörkret faller samlas ved för att räcka länge…

Vid skymningen…några gnistor…björknäver i lågor och snart knäpper det i den fuktiga granveden
Värmen sprider sig in mellan svettfuktiga kläder
Kroppen sträcker ut sig för vila
Stillhet…lågornas dans
Mat lagas och kaffet väntar på uppkok…

Sen följer timme på timme
Runt omkring mig skogens mörker
På avstånd en porlande bäck
Isen på den lilla tjärnen talar med dov stämma
Kaffet rinner sakta ner
Lågorna dansar ännu
Sen följer stillhet på stillhet
Vedhögen krymper
Kylan kryper längs ryggraden och jag vänder ryggen mot elden en stund
Går nått varv runt elden
Lägger på nån vedklabb
Blicken vid glödens skiftningar
Tiden går mot midnatt
Sinnet befinner sig i naturlig vila…
…som om tankarna har följt med röken upp mot svarta natten
Och nu lyser tillbaka ner mot mig genom stjärnornas skimmer
Vad tanken var innan har jag glömt
Bara nu, här och nu…