– Stopån, vi åker upp till Stopån.
– Du har ett möte på kvällen?
– Efter det?
– Nja, sen är det fotboll, men sen kan vi åka!
………
00.30 packade vi in i bilen och åkte norrut.
Nattsvarta skogar passerade vi på vår färd.
Nästan 20 grader varmt var det när vi startade, när vi kom fram var det 2,5. På med ryggsäckarna och in i det svarta dunklet. Kylan kröp in under kläderna och efter ett par kilometer sprakade elden och kaffe kokades.
Samtal tills vi anande att det ljusnade, då styrde vi stegen uppåt, mot Litåberget…
…där uppe mötte vi solen som just klev upp över trädtopparna.
Efter en vandring över myrar, genom skogar med mycket torrträd, ner för en brant och där porlade Stopån. Vi skuttade och hoppade mellan stenarna, perfekta äventyrsparadiset, badade i fallen eller bara ett stilla iakttagande vid de lugna, kluckande småbäckarna…
Litåberget
Stora fallet
Omsluten – av obrutna skogshorisonter. Närhet – en del av skogen. Andas – tillsammans.
