Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Tre dygn

Korpen patrullerar över de höstfärgade trädtopparna .

Nötväckan kilar nedför trädstammarna och trädkryparen uppför.

Spillkråkan ropar och bockarna brölar intensivt.

Röken slingrar sig mot den blå himlen och jag ligger på den lövklädda marken med varmt kaffe i koppen medan Ratatosk springer sina rundor. 

De svarta korparna mot den blå rymden, seglandes över ett hav av guld, tätt ihop, ropar, dansar….

Mörkret blir kompakt ett par timmar efter solnedgången. 

Månen är i nedan och inte många stjärnor letar sig ner till marken där jag ligger bredvid elden. 

Med blicken i lågorna blir natten än mer svart. 

I mörkret framträder alla ljud tydligare, vinden i trädkronorna, prassel bland löven…något eller någon har brått iväg, då och då går dovhjortar förbi längs bäcken. Gör jag mig till känna hör jag deras skuttande försvinna bort i mörkret. 

Trots natten sena timma är det inte nattro i skogen. Dovhjortarnas parnings tid är nu. Bockarna är villiga och det hörs tydligt. Deras brölande är överallt, ibland långt bort för att plötsligt vara mycket nära.

Omgiven av brölande kåtbockar. 

Skogens stillhet

Parkerar bilen och kliver direkt ut i skogen…

Inga stigar under mina fötter och de lövtäta trädkronorna ger lite svalka från den varma solen när jag sakta omsluts av tystnaden. 

Röken stiger rakt upp mot den klara himlen, kaffet kokar och köttet grillas, klockspelande korpar och småtjattrande mesar annars är det mest tystnaden som talar. 

Inte en vindpust genom lövkronorna, tystnaden är kompakt, elden viskar tyst och mörkret tätnar. 

Liggandes på marken bredvid min lägereld och känner hur min brusande hjärna sakta tystnar den också, en stjärna tänds, lite prasslande från nattskogens små varelser avbryts av något större djur som går förbi nånstans i mörkret, sen är allt tyst igen….och sakta stiger månen upp….


Elementens fysiska närvaro


Tältet reste sig högt uppe på en klippa. 

Ärtsångarna gör nyfikna inviter. 

Vinden susar lätt i trädkronorna och för med sig rönnbärsblomornas karaktäristiska doft. 

Havet krusar sig och dimman lättar. 

Havstrutarna, skönheter i färg och form glider lugnt över vattenytan. 

Kaffet kokade upp och gjorde whiskyn sällskap ner i en strupe. 

Ön med dess grannar hälsar mig välkommen. 

Meditation

Lutad mot en solvarm klippa

Ser solen gå ner

Skärgårdens intensiva liv går till vila

Stilla vågskvalp

Femte dygnet 

Saker börjar komma upp till ytan

Jag är inte den samme nu som när jag startade min paddeltur

Vardagens känsloyttringar kommer till klarhet 

Mörka gamla monster drabbar mig från sidan som en kraftig våg som plötsligt sköljer över kajaken

Allt blir så avskalat här ute

Elementens fysiska närvaro öppnar mitt hjärta 

Tack värmande sol

Tack iskall vind

Tack svallande hav

Tack klippöar som givit mig plats att sova på

❤️

© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.