Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Tjärvedsdoft

Parkerar bilen
Raska kliv
Bort från något…
…till något annat
Skogen omsluter mig
Störade motorljud avtar

Finner en grov bok, nedlagd av stormen
Vilar
Fågelkvitter i flera variationer
Grantopparna rör sig sakta i vinden
Prassel bland löven
Min andning i samma rytm som grantopparna
Mina inre tankar prasslar iväg med löven
Flygplansbrum vs fågelsång
Allt är bara varianter av samma slag

Tjärdoftsrök kittlar min näsa medan korparna leker under den blåa himlen…då smakar kaffet som bäst

Vildmarken kallar – Vad ger den för svar?

Framme.
Ryggsäcken på ryggen.
Vandrar längs osynliga stigar.
Tid förflyter obemärkt.

Lyssnar.
Spejar.
Var finns det vatten, hur är vindriktning och vedtillgången…
Och inte att förglömma…platsens skönhet.

Lägret byggs, vindskydd, eldstad, samlar ved, hämtar vatten, lagar mat…sen lägger sig mörkret…
…kattugglan tystnar när dimman kommer krypandes…
…ved läggs på ved…
…kaffe och whisky värmer strupe och mage…
…dansande lågor kallar på nattens äventyr…

Tranorna ropar vid morgontimmarna.
Blåser liv i glöden.
Kaffepannan på elden.
Gröt i magen.
Lägret rivs och spåren döljs.
Vandringen fortsätter…tills en ny lägerplats hittas och allt börjar om…

Och nu börjar vildmarken svara i enkla ordalag.
Livet i skogen är avskalat, det grundläggande kommer i fokus, ordna skydd för natten, värme, matlagning över eld, sitta och ligga på marken…mitt sinne öppnar sig och kopplar upp sig mot kanaler som ligger djupt nedärvda i mitt DNA.
När jag sen sitter i mörkret med blicken i lågornas flämtande dans, vindens sus i trädkronorna och bäckens porlande…då är jag hemma.

Sen tillkommer i dessa vårdagsjämningstider tranor och gäss som sträcker förbi, talgoxens sittsitu, solen som kommer fram efter nattens regn, hooo…ho ho ho hooo, den nyfikna ekorren och korpen som ropar under fullmånens sken.

0A8AD0C1-1171-4F9A-B3D1-25C19F4F2A5D

12C5D43F-93A0-4324-A72D-9AF512382016

0AD96B01-0537-4444-AE51-0C76AE06FB41

 

 

Förändringens landskap

Stormen Malik drog in med ett vattenstånd på 72 cm över det normala. Och med vågtoppar upp mot två meter så förändrades Sandbergens strandlinje.
Det uppenbarades vid en vandring dagen efter. Då hade havet dragit sig tillbaka till 49 cm under det normala. Och vattenytan låg spegelblank.
Gamla, vissna vassfält hade klippts av och rötterna låg blottade.
Inte ett spår av de flera års höga ålgräsmattorna.
Stränder hade sköljts rena på sand och uppenbarat fler och nya stensamlingar.
Själva sandstränderna hade havet flyttat längre ut till följd att små öar hade bildats. Branterna uppvisade bitvis nytt utseende. Skikt med tegellera har kommit i dagen.
Pga det låga vattenståndet kunde vandringen bitvis ske på det som i normala fallet är havsbotten.
Och havet var fortfarande grumligt efter den kraftiga omrörningen.

12FA3BD9-3D26-49CF-86DB-577B6EFCB679

EFD07248-4BED-43E6-A21F-52464CCC1B6F

 

 

© 2022 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.