Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Månad: september 2014 (sida 2 av 2)

Treelove!

En fantastisk bra kombination är trädklättring + hängmatta. 
Har alltid gillat att klättra i träd och tillsammans med hängmattan får äventyret en ytterligare dimension. Att i trädets krona hitta en möjlig plats att rigga upp mattan kräver bra grenar på bra ställen. Här kan jag sen ligga och spana, läsa, lyssna och njuta av att sakta gunga medan solen strålar glittrar genom trädets lövverk…

1:a trädet

2:a trädet

3:e trädet

4:e trädet

Sommarens sista dag?

Vaknade med solen vid Gröthögarna och vädret lovade lite vind och mycket sol. Rullade ihop sovsäcken och körde ner till Torekov. Pulsade genom halvmeter tjock, ilandfluten tång innan jag kunde glida ut mot Hallands Väderö.
Morgondiset skingrade sig ju längre ut på havet jag kom och halvvägs landade jag på Vingaskär med dess rostiga vrak.

Snirklade vidare genom Väderöns lilla skärgård, ut mot sälreservatets sydostligaste öspets. Här finns det en klippkoloni av Storskarvar. Deras bon, som är 4-5 dm höga, är byggda av pinnar och tång ihopkittade av spillning och ligger på och mellan klipporna. Landskapet är vitt av deras spillning men här och var lite grönskande blomning.

På väg mot fyren får jag sällskap av sälar. De är överallt och följer mig nyfiket, slår med stjärten, dyker och kommer upp och spanar på mig från ett annat håll.
Strax söder om fyren går jag iland, fikar, snorklar i det ännu varma vattnet och slappar i solen.

Öbor…

Utanför Väderön…mot oändligheten…

Klippmålare…

Vädret hade lovat lite vind och mycket sol och det löftet höll de nästan…ibland var det helt vindstilla och när havet låg spegelblankt så var det riktigt, riktigt hett.
Kanske sommarens sista dag?

One short moment!

Vågorna kommer från sidan, sköljer över kajaken, får den att sätta fart eller kränga till…vad som helst…jag jublar mitt på sundet där min blåa farkost far fram. Över mig den blå himlen, i djupet under mig havet med gott om små och stora maneter. Armarna vevar med paddeln och mitt ansikte piskas av både vinden och salta stänk.
Varje våg bär på en möjlighet, passerar och ersätts med en ny som passerar och…
Allt som krävs av mig är en avslappning för att se vågens potential.

I mitt sinne far mina tankar och känslor fram ibland som vågorna i en krabbig sjö. Helt okontrollerat kommer de, sköljer över mig, ibland sätter de fart på mig, ibland får de mig att kränga till.
Allt som krävs av mig är att jag slappnar av för att jag ska se deras potential.
En kort stund i taget, helt enkelt 🙂



© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.