Tjärvedseldens sotiga rök färgar kaffepannan svart, jag sluter mina ögon där jag ligger, tystnad, röklukten letar sig in i min näsa, här är jag, vid en eld, trött i benen efter att ha pulsat genom snön, mat och kaffe vederkvicker kroppen och som Ronja Rövardotter sa ”-Där det finns en eld finns det ett hem.”
Omgivningen är en liten ”vildmark” strax utanför, tro det eller ej, Stockholm city. Fantastiskt land med närhet till natur som denna.
En hel vecka med kuling innebär många skummande, skumpande, lekande vågor. Kajaken dansar fram och ger salta stänk i ansiktet. När sen vågorna kommer akter i från så blir surfen fantastik, och kajaken sticker i väg som en raket. .
Sen letar kajaken upp lä för lite vila och fika innan kajaken sakta, småskuttande, glider in inomskärs och lägger sig till ro på någon klippa där tältet inte blåser bort. Sen kommer natten och elden tänds…
Vinden ökade och blåste bort dimman. Natten föll och temperaturen likaså. Morgonen blev frostig och himmelen blå. Ravinen badade i solljus, dock inte i värme.
Under ett brant stup, ovanför en rasbrant, svårtillgänglig, ligger den. Den lite frusna stigen leder över rasbranten…försiktigt, ett steg i taget närmar jag mig grottan.
Everything is gold!
© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.