Kajakvandraren

Vaknar efter nattens trummande av ett annat trummande, hackspetten påkallar någons uppmärksamhet. I skogstjärnens strandkant kämpar två gräshandshanar medans honan tittar på. Knipparet glider lugnt tillsammans ute på den blanka vattenspegeln, kastar några förströdda blicka på det som sker. Gransångaren flöjtar på från trädets topp. Överallt, i sjön, strandkanten och en bit upp i skogen pågår det orgier. Grodorna kuttrande hörs överallt. Honorna som från vinterns övervintrande hålor är nu på väg till vattnet för att föra avkomman vidare. På vägen dit blir de överfallna av kåta hanar som klänger sig fast, ibland flera stycken på en och samma hona. Men vad bryr hon sig om det. I sakta mak tar hon sig fram ändå för driften är stark i dessa vårliga tider. 

Frukostelden falnar sakta, kaffet är svalt och röken vet inte riktigt vart den ska. För ett kort ögonblick är det alldeles tyst….som plötsligt avbryts av ett högt kacklande då två gäss kommer inflygande och landar i den lilla tjärnen. Nervösa tittar de sig omkring innan de lika snabbt flyger iväg igen med samma kacklande. Åter en tystnad som bara förstärks av korpens djupa klonkanden. Talltitan tittar förbi samtidigt som ormvråken kretsar högt där uppe mot den blå himlen. 

Mitt emellan midvintertid och sommarsolståndet, under en stjärnklar natthimmel, ligger jag och skådar upp i det oändliga. Kattugglorna ropar till varandra och morkullan flyger i cirklar. Den överfulla vårbäcken porlar friskt och skänker mig gott kaffevatten. Elden kämpar med att hålla mig varm innan det är dags att krypa ner i sovsäcken. 

Morgon gryr och skogen ligger inbäddad i tjock dimma. En ensam hackspett trummar ödsligt. Blåser liv i glöden som gömmer sig under askan, kaffet kokas och står nu och drar för att snart värma min strupe.  När solen når tillräcklig höjd för att skingra dimman vaknar småfågelkören till livs. Tranorna trumpetar i fjärran medan nötskrikorna drar omkring i grupp bland trädtopparna, skränande och skrikande. Ensamma sitter de stilla och jollrar enkla vemodiga toner. Medan korpen har koll på allt….

”Ej en susning i skogen, ej ett sövande prassel. Allt är stilla, högtidligt, andaktsfullt.” (Bäverbäcken, A Viksten)

De gamla bokarna sträcker sig mot  skymningen som faller snabbt i oktobermånaden. Nötskrikan ger hals bortanför den lilla skogtjärnen och korpen flyger vakande över oss. Eldens sken lyser upp nattens tystnad och stillheten följer oss ner i sovsäckarna. 

Morgonen vaknar med blå himmel innan dimman kommer krypande ner mot tjärnen och omsluter oss. Spillkråkan ropar och från andra sidan tjärnen skäller räven. Eldrök skvallrar att kaffet är på gång….