Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Författare: Håkan Alfredsson (sida 10 av 97)

Samtal med två havstrutar

2B7752FB-6F2F-4281-96C2-56D0573AE62D
När jag närmar mig kobben som de har inmutat så kommer den ena mig till mötes.
Cirklar runt några varv och berättar något samtidigt.
Jag slår läger på större holme med utsikt mot havstrutön.
När jag reser tältet kommer mina grannar på ljudligt besök, för att strax återvända till sitt.
Deras ö är typ 10 m lång och 4 m bred och 1 m hög, inlandsisslipad och helt kal på växtlighet.
De står ofta mitt uppe på, traskar omkring eller dricker vid vattenbrynet.
När de inte tror att någon tittar riktar de drömmande sina blickar mot horisonten…
…är de som jag?

Lite senare förstod jag att havstrutarna var två ansvarstagande vuxna, då två småttingar plötsligt uppenbarade sig på klippan. En av de vuxna försvinner iväg, flyger bort, helt utom synhåll. Återvände efter ca 20 minuter, glider 100 m strax över vattenytan, landar och kastar upp vad den har i krävan. Ungarna är snabbt där och förser sig av läckerheterna.
Solen belyser sina sista strålar på den lilla kobben med den lilla havstrutefamiljen. De fullfjädrade trutarna förbereder sig för den korta men kalla sommarnatten, där överlevnad är beroende av värmande vingars beskydd.

CD8647DD-8F0F-4392-BD17-E7EB4C5CA6EA

Sitter vid den sista glöden och värmer mina händer. Plötsligt dyker det upp två svärtor, de kommer in lågt och kretsar ett par varv över mig. De fångar upp solens sista strålglans i sina fjäderdräkter, kolsvarta med de vita vingspegeln, allt med solnedgångsfärgade moln som bakgrund.

Havstruten som seglar längs med vågdalarna, strax över vattenytan, ibland utom synhåll, för att plötsligt komma fram just där en våg möter en kobbe och kastar upp en skummande fontän högt upp i luften.

3CE13196-9D0D-497D-9924-AF6A1A80FE8F

 

 

Rastlöshet

1E360B5E-B76C-49F1-BCEA-86902D1354E7
Att sitta och titta ut över ett fantastiskt hav, kobbar och skär, havsörn som flyger längs den oändliga horisonten…det kan jag göra länge, men…det kryper samtidigt i kroppen av rastlöshet!

Vågorna slår långsammare mot klipporna, havet stillar sig…

Att ligga på solvarma klippor efter ett uppfriskande bad och läsa en spännande bok fungerar ett par kapitel, sen kryper det i kroppen av rastlöshet.

Morkullorna flyger vant i skymningen…

Kajaken har begränsat med packutrymme och maten blir därför ganska enkel och inte överflödig. Mellan måltiderna kryper det i magen av rastlöshet och längtan efter snacks.

Elden falnar sakta och slår sig till ro…

Små flockar av storskrakehanar.
Drar fram i hiskeliga farter.
Med sträckta halsar.
I sken av att tro sig veta vart de är på väg, försvinner de i fjärran.

Färgsprakande packning

Färgsprakande packning

 

 

Första dagarna…

Framme, packa ur, sätta upp, kolla läget…första dagarna…

7714EE52-449F-49BD-82A3-56F327F147E6

Regn
Tältet felplacerat
Vaknar med en liten vattenpöl i nederdelen av tältet
Inte många millimetrar men dock
Hela undersidan av liggunderlaget är blött
Och det fortsätter att regna

Några timmars uppehåll på förmiddagen ger mig möjlighet att torka både tältet och liggunderlaget. Sätter upp tältet på en säkrare plats…samma ö, på väg till tredje natten…
Regnprognosen lovar fortsatt regnande.

Vill inte packa ner i regn och packa upp på ett annat ställe…i regn.

Frustration över att bli kvar på samma ö. Frustration över att vilja paddla vidare. Frustration över att förspilla tid. Frustration över att jag inte finner ro.
Omkring mig flyger tärnorna sin samma rutt, igen och igen….
Storskrakeparet återkommer till viken hela tiden…
Korparna kraxar och den ärrade havsörnen flyger förbi….
Och där är plötsligt lugnet. Inget har förändrats…förutom att jag nu såg det självklara.
/Tack

A1B5CD9F-03A7-44C3-A7E5-556112C659DF

 

 

© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.