Kajaken är packad och jag glider in i en övärld med mat och vatten för 12 dagar. 25 maj kl 18.12 möter jag dimman som kommer in utifrån havet.
Med kompassens hjälp hittar jag den första ön. En del öar får en natt andra två eller tre…
Dimman lägger sig som ett fuktigt täcke
Morkullan piper förbi i skymningen
I fjärran hörs berguven
Älgen står på en liten holme och betar från en rönn
Abborren står strax under ytan vid en klippa
Solen står på med hetta
Jag fortsätter paddla
Älgen fortsätter beta
Kråkorna har ungar i tallen
Kraxar och flaxar
De vuxna lockar
En vågar språnget
Den andre dröjer kvar
Livet fortsätter
Morgonsolens värme bränner på min hud
Den kalla klippan gör den knottrig
Havets mjuka dyningar möter klipporna
Kraftfulla vågor kastar sig mot land
Smärtsamma tankar
Stilla glädjerus
Från samma ursprung
På klippan
Blicken i fjärran
Nedanför
Havet i sin mäktighet
Vågorna rullar rytmiskt
Samhörighet
Tankarna vandrar
En tärna skränar
Tankarna är tillbaka
Solnedgången färgar himlen orange i väster och månen står högt i söder och skapar en glittrande vattenyta ända fram till där jag sitter.
I den lilla viken far ett tiotal små skuggor fram över ytan, snabbt och ibland med tvära kast. Ett mjukt kvittrande hörs också emellanåt.
Vattenfladdermusen är ute på jakt.
Spegelblank hav i oändlighet
Eller så rusar det över kajaken i kaskader
…tid som försvinner…
…tid som står still…
Kaffet har kokat
Lågorna värmer kalla händer
Blicken mot horisonten
Solen sjunker sakta
Himmelen färgas orangerosa
Havet lägger sig för natten
Och där vid gränsen mellan havet och himlen
På ej synbara kobbar
Hörs gråsälarnas stilla råmanden…
