Kajakvandraren

L Fjärdholmen

I dimma och regn, snirklandes mellan öar på väg till de som ligger längst ut. De som lockar med sin känsla av onårbarhet.
Jag närmar mig.
I ett sund mellan några holmar ser jag horisonten. Vinden i lä medan jag glider mellan de ”sista” utposterna.
Snart.
Ljudet.
Ljudet av vågornas brus mot förädiska grund och kala klippor. Vinden tar i när jag rundar den sista udden. Här ligger dimman tjock…horisonten är förbytt till ingeting.
Ljusgråa öskuggor en bit ut, paddeln vevar på, kajaken vet vart den ska!

På väg till Solskinet

Ådskär

L Tvikobben

Norr om Sollenkroka

Bredhäll är en mysig ö som ligger i Misterhults yttersta skärgård. Den fanns i mina drömmar långt innan jag kom hit. Så långt jag kan minnas har jag alltid drömt om att bo på en ö med en fyr. Och med pirr i magen gled jag in i ”lagunen” och klev i land på denna ö som består av bara av en stor klippa med en Fyr. Tältet (Soulo) restes på den perfekta platsen med den perfekta utsikten. Skön känsla att bo ensam på denna kala klippa endast i sällskap av gråsälar som låg på mindre klippor längre ut mot horisonten. Deras läten hördes under hela natten…

 

Liten pinne…stor trygghet…

 

06.04

Innan morgonbestyren…

Under morgonbestyren…

På återseende…

Dagen efter Listerbyturen for jag upp till Klintemåla…

Äntligen på väg mot det mytomspunna Boskär. Det ligger där ute, en halvtimmes paddling till, så är jag framme. Över mitt huvud flyger korpen som en vägvisare, utsänd av den vidöppna intelligente Odin. ”Kom och slå ner dina bopålar, vandra i vördnad i labyrinten och koka ditt kaffe över den öppna elden”. Själklart följer jag hans råd.
Vid ilandstigningen jublades det och en skål utbringades.
Tack!

I horisonten syns fyren på klippön Bredhäll.

Strupö

Vaknar efter en skön och lång nattsömn. Regnet öser ner. 
Jippi, en anledning att ligga kvar. Småslumrar varvat med bokläsning. Till slut måste 2 nödvändiga behov uträttas och just då lättar regnet. Ut. 
Under tillagningen av frukosten börjar det regna igen (vilket det skulle fortsätta med hela dagen ända till kvällens nya tältplats). Flyttar matlagningen till absiden.
När jag sen äter känner jag hur jag jublar inombords, hur jag njuter av detta enkla liv. Det ”vardagliga” livet i ett tält går på sakta genomtänkta rutiner.

Kålsö