Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Författare: Håkan Alfredsson (sida 7 av 97)

Vildmarken kallar – Vad ger den för svar?

Framme.
Ryggsäcken på ryggen.
Vandrar längs osynliga stigar.
Tid förflyter obemärkt.

Lyssnar.
Spejar.
Var finns det vatten, hur är vindriktning och vedtillgången…
Och inte att förglömma…platsens skönhet.

Lägret byggs, vindskydd, eldstad, samlar ved, hämtar vatten, lagar mat…sen lägger sig mörkret…
…kattugglan tystnar när dimman kommer krypandes…
…ved läggs på ved…
…kaffe och whisky värmer strupe och mage…
…dansande lågor kallar på nattens äventyr…

Tranorna ropar vid morgontimmarna.
Blåser liv i glöden.
Kaffepannan på elden.
Gröt i magen.
Lägret rivs och spåren döljs.
Vandringen fortsätter…tills en ny lägerplats hittas och allt börjar om…

Och nu börjar vildmarken svara i enkla ordalag.
Livet i skogen är avskalat, det grundläggande kommer i fokus, ordna skydd för natten, värme, matlagning över eld, sitta och ligga på marken…mitt sinne öppnar sig och kopplar upp sig mot kanaler som ligger djupt nedärvda i mitt DNA.
När jag sen sitter i mörkret med blicken i lågornas flämtande dans, vindens sus i trädkronorna och bäckens porlande…då är jag hemma.

Sen tillkommer i dessa vårdagsjämningstider tranor och gäss som sträcker förbi, talgoxens sittsitu, solen som kommer fram efter nattens regn, hooo…ho ho ho hooo, den nyfikna ekorren och korpen som ropar under fullmånens sken.

0A8AD0C1-1171-4F9A-B3D1-25C19F4F2A5D

12C5D43F-93A0-4324-A72D-9AF512382016

0AD96B01-0537-4444-AE51-0C76AE06FB41

 

 

Förändringens landskap

Stormen Malik drog in med ett vattenstånd på 72 cm över det normala. Och med vågtoppar upp mot två meter så förändrades Sandbergens strandlinje.
Det uppenbarades vid en vandring dagen efter. Då hade havet dragit sig tillbaka till 49 cm under det normala. Och vattenytan låg spegelblank.
Gamla, vissna vassfält hade klippts av och rötterna låg blottade.
Inte ett spår av de flera års höga ålgräsmattorna.
Stränder hade sköljts rena på sand och uppenbarat fler och nya stensamlingar.
Själva sandstränderna hade havet flyttat längre ut till följd att små öar hade bildats. Branterna uppvisade bitvis nytt utseende. Skikt med tegellera har kommit i dagen.
Pga det låga vattenståndet kunde vandringen bitvis ske på det som i normala fallet är havsbotten.
Och havet var fortfarande grumligt efter den kraftiga omrörningen.

12FA3BD9-3D26-49CF-86DB-577B6EFCB679

EFD07248-4BED-43E6-A21F-52464CCC1B6F

 

 

På väg i natten…

E265C525-CC17-4507-9BAD-434EFACD1D4A

0362B6A4-2ED9-4001-B9A0-18C51791A54C

Månen lysen med sitt milda sken när jag börjar min vandring.
Träden med sina nakna grenar kastar långa skuggor där jag sakta letar mig fram i mörkerskogen.
Väl framme tänder jag min eld och reser mitt tält och timmarna smyger sig förbi midnatt innan jag kryper ner i sovsäcken.

Morgonen vaknar i stillhet när solen visar sig över trädtopparna på andra sidan ravinen.
Jag ligger kvar och låter solstrålarna sakteliga leta sig längre och längre in i tältet innan det blir frukost.

Frostiga löv efter nattens minusgrader.
Ingen vind ger liten möjlighet för solens strålar att värma.
Elden brinner konstant.

Tystnad
Bäcken stilla porlande och småfåglarnas tjatter när föda letas bland trädens kronor.
Korpen klongar förbi emellanåt, bara för att kolla läget….

…solen försvann bakom trädtopparna på andra sidan ravinen innan klockan slog fyra.
Ved har samlats för att räcka till efter midnatt.

Kattugglan ropar trevande när mörkret faller.
Aftonstjärnan går upp i söder och månen i nordost, därefter mulnar det på med lite regn som följd.

Morgonen kommer en kort stund med sol, därefter sveps hela landskapet in i dimma.
Elden dansar stilla…

8C0A6324-DA73-4945-84EF-389D92F7338F

91F63C44-EF4B-450E-A8E6-4F2EF824B5E1

 

 

 

 

© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.