 |
| På återseende om några dar… |
Följer den branta, gamla (från inlandsisens avsmältning) älvbrinken. Här sköter sig skogen själv och det är inte lätt att ta sig fram. Nedanför branten slingrar sig flertalet olika källflöden. Dessa genomkorsar det flacka landskapet som breder ut sig mellan den gamla älvbrinken och där Österdalälven rinner idag. Här har människan under århundradena brukat det ängs-betonande landskapet genom slåtter. De flacka ängarna svämmades över av vårfloden och hölls rena från skogsetablering genom ismassor som hyvlade av växtligheten. Efter att dammen vid Trängslet byggdes så började skogen växa till och är idag frodig på de torrare ställena mellan källflödena, bävrarnas kanaler.
 |
| Snart sitter jag vid en kaffeeld, tjärvedsdoften sprider sig och skogens lugn omfamnar mig… |
Vaknar när det ljusnar av ett plaskande. Och där, 5 m från mig, i det grunda källflödet, traskar en älg förbi i godan ro. Jag somnar om och kliver upp ett par timmar senare och tänder en gröt/kaffe-eld. Solen strålar genom trädkronorna och korparna sjunger sitt kraxande och klongande med ibland rent ”elektroniska” inslag. Mitt provisoriska nattlogi klarade av nattens regnande.
