Kajakvandraren

Att lämna stigen innebär att hans sinnen plötsligt skärps. Färden går långsammare. Han stannar upp, blicken söker av omgivningen, lyssnar, funderar på vägval och undrar vad som döljer sig där blicken inte når. Hela tiden ändras förutsättningarna och upptäckterna blir oändliga…
Fötterna letar sig försiktigt fram efter lämplig mark men ibland måste han utmana sig bara för att det är roligt. Plötsligt utan han har märkt det så befinner han sig på den sidan av bäcken där hans väg blir mycket längre. Men där, som om han var ledd av en osynlig makt, finns plötsligt den perfekta eldplatsen!

Följ med på en adventsvandring längs Kvärken…
Regnet strilar ner och löven ligger som en tjock blöt matta på marken. Har man ögonen med sig kan man följa hjortarnas rörelse i landskapet. Tar mig ner längs branten bland slippriga stammar och mossiga stenar. Väl nere inrättar jag ett litet läger för att skydda mig från regnet som ökar i styrka. Elden tänds, kaffe kokas och när mörkret faller följer jag den porlande bäcken tillbaka…