Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Kategori: Okategoriserade (sida 14 av 57)

Oktoberpaddling del 2

…två kajaker glider i väg mot…

Basläger upprättas på Marsholmen…

…där vi planerar dagens rutt under frukosten…

”Mannen” i dimma.

Han är född med ett fiskespö…och har spanat in en gädda…

…och så här glad blir han…
…sen firar vi med en dryck från en annan ö!

Enrisstoppad gädda…

…grillas…
…och slukas med glädje och med många mmmmmmm!

Eldmagi

Boskär

Bredhäll

…fler gemensamma äventyr…

Oktoberpaddling del 1

Solen på väg ner.
Kajaken glider genom det mörka vattnet.
Tältet reses på en låg klipphäll ett par meter från vågornas stilla kluckande.
Ligger med huvudet utanför tältet och skådar en stjärnbeströdd himmel medan en tunn månskära hänger strax över horisonten.
Vaknar med solen och ett lågmält tjatter från talltitor, tofsmesar och kungsfåglar….


Klåvskär

Mysiga klippskrevor att klättra omkring i…

Tusentals vitkindade gäss sträckte förbi dessa dagar…

Vinden har ökat. 
Vågorna sköljer ständigt över kajaken. 
Horisonten är oändlig (på barbord sida, baltikum nästa). 
Kryssar mellan de yttersta öarna medan fågelsträcken passerar. 
Efter lunch på en kal klippa vänder jag inomskärs och genast blir det lugnt. Landskapet består av oändligt många små öar, kobbar och skär. Här är det bara krusningar på vattenytan och snart står tältet i skyddat läge. Blöta kläder på tork och jag tar ett härligt bad medan solen ännu värmer. 
När mörkret faller sitter jag vid en eld som doftar ene, kaffet kokar och whiskyn värmer. När det närmar sig midnatt kryper jag ner i min sovsäck…

Östra Berkskär

Chilipasta med lufttorkad korv från Ungern till middag.
Morgonen var stilla, vattenytan spegelblank, gröt kokas…då knakar det till på andra sidan…ut ur skogen kommer det en älgko med sin årskalv…spanar åt alla håll innan de simmar över till min sida…

Packar kajaken och paddlar mot Klintemåla för att där möta upp min gode vän Anders (se Oktoberpaddling del 2)…






Hemma!

Det är sent på eftermiddagen när jag packar ryggsäcken för en övernattning i skogen. Efter en halvtimme är jag framme och hänger på mig packningen och går in i granskogens dunkel. Fortfarande lite sol uppe…
På en gång infinner sig det magiska. Jag märker det först på hur fötterna tryggt hittar sin väg genom landskapet, sen på min andning. Det är som om hela jag pulserar med omgivningen, träd, stenar, luften, stigen…
Följer den markerade leden, längs spångande blötmarker och ålderdomliga stenlagda körvägar, sen väljer jag att kliva av. Stigen byts mot ett otrampat täcke av boklöv

Framme. Ved samlas. Solen sjunker snabbt ner bakom ridån av träd och jag drar eld på en sticka och vips sprakar en munter brasa.
Sitter vid elden som brinner med små lågor, där blicken kan vila, under tiden tätnar mörkret runt omkring till en kompakt svart vägg där jag mellan trädtopparna skymtar enstaka stjärnor…här är mitt hem.
Långt borta, vinden som låter som en trafikerad bilväg, ljudet ändrar karaktär, blir till ett stilla tjut och sen till ett prassel när lövverket i trädtopparna börjar röra sig. När vinden rasslande passerar över mig böjer sig grenarna lätt, för att sen försvinna bort genom dalen.
Sen blir det åter tyst. Bara en kattuggla som hoar strax intill.

Det sista jag gör innan jag kryper ner i sovsäcken är att jag lägger på en stor ticka (trädsvamp) på elden…
…och på morgonen när allt är förvandlat till aska tar jag och lägger några tunna grenar på stället där jag la tickan och blåser försiktigt. Och se…där under…glöder det, och vips sprakar brasan igen.

Slummer i skogens tystnad


© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.