Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Kategori: Okategoriserade (sida 16 av 57)

Sommarens sista dag?

Vaknade med solen vid Gröthögarna och vädret lovade lite vind och mycket sol. Rullade ihop sovsäcken och körde ner till Torekov. Pulsade genom halvmeter tjock, ilandfluten tång innan jag kunde glida ut mot Hallands Väderö.
Morgondiset skingrade sig ju längre ut på havet jag kom och halvvägs landade jag på Vingaskär med dess rostiga vrak.

Snirklade vidare genom Väderöns lilla skärgård, ut mot sälreservatets sydostligaste öspets. Här finns det en klippkoloni av Storskarvar. Deras bon, som är 4-5 dm höga, är byggda av pinnar och tång ihopkittade av spillning och ligger på och mellan klipporna. Landskapet är vitt av deras spillning men här och var lite grönskande blomning.

På väg mot fyren får jag sällskap av sälar. De är överallt och följer mig nyfiket, slår med stjärten, dyker och kommer upp och spanar på mig från ett annat håll.
Strax söder om fyren går jag iland, fikar, snorklar i det ännu varma vattnet och slappar i solen.

Öbor…

Utanför Väderön…mot oändligheten…

Klippmålare…

Vädret hade lovat lite vind och mycket sol och det löftet höll de nästan…ibland var det helt vindstilla och när havet låg spegelblankt så var det riktigt, riktigt hett.
Kanske sommarens sista dag?

One short moment!

Vågorna kommer från sidan, sköljer över kajaken, får den att sätta fart eller kränga till…vad som helst…jag jublar mitt på sundet där min blåa farkost far fram. Över mig den blå himlen, i djupet under mig havet med gott om små och stora maneter. Armarna vevar med paddeln och mitt ansikte piskas av både vinden och salta stänk.
Varje våg bär på en möjlighet, passerar och ersätts med en ny som passerar och…
Allt som krävs av mig är en avslappning för att se vågens potential.

I mitt sinne far mina tankar och känslor fram ibland som vågorna i en krabbig sjö. Helt okontrollerat kommer de, sköljer över mig, ibland sätter de fart på mig, ibland får de mig att kränga till.
Allt som krävs av mig är att jag slappnar av för att jag ska se deras potential.
En kort stund i taget, helt enkelt 🙂



Dansa med maneter!

Musselstranden, Hven SO

Öronmaneten, namnet kommer av de fyra blekrosa eller svagt gula könsorganen som sitter mitt på maneten och ser ut som öron eller ringar. De blir vanligen ca 25 cm men kan bli ända upp till 40 cm och är lätt blåaktiga eller skära.
De kan leva både uppe vid ytan och på djupen och lever av planktonalger, fisklarver, hoppkräftor och encelliga djur. De kan använda hela kroppen till att samla mat med och om bytesdjuret behöver dödas eller bedövas så använder de sina bränntrådar eller munarmar. Bränntrådarna är korta och hänger längs kanten under maneten. Munarmarna är vita gelearmar som sitter vid munnen på mitten av manetens undersida. Bränntrådarna och munarmarna är täckta av ett stort antal nässelceller. Dessa är för svaga för att människor ska känna av dem mer än obetydligt förutom i ansiktet (ögon och läppar) och på annan extra känslig hud. Öronmaneter är byten både för olika fiskar, fåglar och även andra maneter som till exempel brännmaneter.
Maneter växlar vanligen mellan en fastsittande polyp-generation och en fritt simmande medusa-generation. Medusan är det geléaktiga stadium som alla som vistas vid havet om sommaren brukar lägga märke till. Polyperna är det däremot få som upptäcker. De blir nämligen sällan större än 1 centimeter och de sitter ofta fästade under t.ex. klippor, stenar och alger.
Öronmaneten förökar sig könligt under sommaren.
När äggen kläckts stannar larverna kvar hos honan några veckor. Därför brukar man i slutet av sommaren och början av hösten kunna se gulaktiga klasar av planula-larver på honornas munarmar. Varje hona kan bära på upp till 1 miljon 0,1-0,6 mm stora larver.
När larverna är tillräckligt mogna simmar de ner mot bottnen. Där utvecklas de till små fastsittande polyper, vilka under hösten knoppar av en ny generation av några få millimeter stora manetmedusor. De övervintrar förmodligen mest på eller nära botten. På våren kommer de upp till ytan. Tillväxten sker sedan snabbt, så att på en månad har medusorna blivit vuxna med en diameter på 15-25 cm.
Öronmanetens polyper kan bli flera år gamla medan medusorna knappast kan bli ett helt år gamla i våra vatten.

Öronmaneterna, havets älvor, deras dans är sårbar, värdig och full av ”divine grace”.

© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.