Kajakvandraren

En bra tältplats är svår att paddla förbi, så spelar det ingen roll om jag har paddlat hela dagen eller bara ett par timmar. En sådan plats är denna stora flata häll. Högsta punkt 1 m. Långgrunt runt hela ön, inga lösa stenar, inga träd, buskar eller blommor. Inget ställe att söka lä bakom, skugga eller uträtta ev behov.
Tältplats får bli där lämpliga sprickor hittas och med hjälp av Blå Rocker.
Men varför tälta på en sådan utsatt plats? Närhet!
Närheten till havet, vindarna och himlen…på denna ö bor jag nästan bokstavligen på den tunna linje som skiljer havet från himlen. 
Och här sitter jag och blickar ut över ett oändligt hav och en oändlig blå himmel, bara jag och en ensam fiskare som flyger runt ön och gör sina dyk då och då…

Ur havet reser du dig…på håll steril och ogästvänlig.
Plötsligt erbjuder du en öppen famn och på ett ögonblick har allt förändrats.
Tältet reses på en perfekt plats, lä från de kraftigaste vindarna, stadig grund och milsvid utsikt över öppet hav.
Ensam, naken i själ och hjärta och inte en tråd på kroppen springer jag runt bland allt som är du.
På toppen ser jag ut över ditt rike och känner mig ett med allt och alla. Nedanför bland stora klippblock leker jag med spänning i gångar och grottor…hoppar och skuttar och klättrar på alla fyra. Jag far mellan tankar och känslor men landar alltid tryggt och stabilt på dig.
När solen sen har gått ned
och mörkret tätnar…
Vinden har mojnat
och vågorna dämpat takten.
Då ligger du kvar och ännu en dag i ditt tusenåriga liv har passerat.
Med kärlek…