Fika blir på försvarsanläggningen som syns ovanför Rockers nos. |
Sydkusten med Danmark i horisonten. |
Vandring uppför branten, längs slingrande djurstigar. |
Sista stoppet, Hakens fyr, innan hemfärd. |
Stäng
Körde upp till Kullaberg denna blåsiga söndag. Tänkte paddla ut till fyren. Laddade kajaken och la i vid Mölle hamn. En bit ut från hamnen fick jag lägga om mina planer då det blåste ordentligt i byarna och vågorna gick skummande höga. Men innan jag vände tillbaka till bilen lekte jag en stund bland vågorna och det blev en del häftiga surf.
Med kajaken åter på taket körde jag över till norrsidan av Kullaberg, Arild. Här var vinden och vågorna inte lika intensiva och jag förberedde mig för att lägga i kajaken. Men hur det nu gick till så råkade jag låsa in bilnycklarna och där blev jag stående med kajaken på taket och alla prylar i bilen. Som tur var hade jag mobilen i fickan och efter drygt en timme kom brorsan med extranyckeln.
Det blev inget paddlande vid Arild men en del fotograferande medan jag väntade på hjälpen.
Efter lite fikande tänkte jag blöta ner kajaken i Rönne å (kanske mindre vågor där) och brorsan visste att man la ner kanoter vid ett ställe som hette Höja.
Dagen avslutades med en fika vid Höja vindskydd innan färden hem. |
”Hackpaddlar” mig genom den centimetertjocka isen till öppet vatten.
Väl där ute så möts jag av ett ösregn med tillhörande åskmuller (tusen sothöns som lyfter), lite längre ut, hundra trumvirvlar som tonar över till jamande trumpeter (hundra svanar som lyfter).
Vinden har vänt och blåser nu från nordväst, vilket gör att jag får en del sköna ”ridturer” på vågorna som kommer från sidan.
Tjok med issörja/isflak passeras emellanåt på väg ut till sälarna. Undrar om havsörnarna är kvar? Flera stora sälar ligger uppe och solar och jag ändrar riktning så att mina dofter inte driver rakt mot dem. Jag glider längs iskanten och finner måltidsrester efter örnarna.
Kaffedags – tar satts skickar upp kajaken på ett isflak – hittar balansen och kan dricka i lugn och ro medan isen sakta höjer och sänker sig i takt med vågorna.
Och där..på en sten i siluett…kan det vara…?
Lätt att mista sig i motljuset men sen är det ingen tvekan längre. Tre mäktiga vingslag så glider örnen iväg tätt över havsytan och jag jublar inombords och skålar i kaffe.
Kaffedags |
Bakom svanskiten, ett kadaver efter en örnmåltid |
Lite vila innan hemfärd |
© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.