Paddlade genom issörjan som låg en bit ut från land. Utanför öppnades en helt annan värld. Flockar av änder av olika slag, trutar, skarvar och svanar som sprang fart över både vatten och is och alla deras läten i en enda stor kör.
Längre ut tilltog våghöjden och skumpandet. Surfandes på våg-åsarna tog jag mig in bland Gråens små vikar för lite kaffe och pizzabullar…
Tjärvedseldens sotiga rök färgar kaffepannan svart, jag sluter mina ögon där jag ligger, tystnad, röklukten letar sig in i min näsa, här är jag, vid en eld, trött i benen efter att ha pulsat genom snön, mat och kaffe vederkvicker kroppen och som Ronja Rövardotter sa ”-Där det finns en eld finns det ett hem.”
Omgivningen är en liten ”vildmark” strax utanför, tro det eller ej, Stockholm city. Fantastiskt land med närhet till natur som denna.
En vandring i skogarna på Söderåsen vittnar om att det var betydligt mer aktivitet i skogen förr än det är i dag. Ruiner efter gårdar är inte ovanligt och inte tala om de oändliga stenmurarna…
Ett annan intressant fornminne är de dagbrott efter brytningen av fältspat som användes för tillverkning av porslin. Man brände då fältspat tillsammans med kaolin vid mycket höga temperaturer. Tillverkningsmetoden härstammar från Kina (800-talet).
Fältspat är en mineralgrupp av aluminiumsilikater med natrium, kalium eller kalcium. Ungefär 60% av jordskorpan består av fältspat och finns bl a i bergarten gnejs som är vanlig här. Det finns två typer av fältspat, vit och röd.
På en liten ås kan man finna på ena sidan ett dagbrott för vit fältspat och på andra sidan för den röda.
© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.