Kajakvandraren

16 sekundmeter och det är en kraftansträngning att ta sig ut. På havet dansar vita gäss och gråtrutarna störtdyker i vågdalarna.
Havet sköljer över kajaken som dansar  upp och ner.
Svänger söderut mot Köpenhamn och får vågorna från sidan. Kajaken rider på vågkammarna och skummet duschar mig. Solen strålar från klarblå himmel och färden går längs en glittrande solgata.
Jag är ett med havet och paddlar som i trans……..
Med kursen österut får jag vågorna bakifrån, aktern höjs och fören sänks. Vattnet sprutar och kajaken sätter fart och surfen blir ett klimax av tjohooo!
Bakom Gråen en skön fikapaus i vilsamt läge, ”med kroppen mot jorden (ilandblåst sjögräs) och blicken i det eviga blå”.
Hemfärden går genom hamninloppet där jag kämpar med stelfrusna fingrar samtidigt som solen kastar dagens sista strålar mot betong och järn, skorstenar och lyftkranar.

Årets första paddeltur. 
Solen spricker igenom de gråa molnen. 
Paddlar förbi sälkolonin som ligger och vilar på sina stenar. 
Fortsätter ut på havet. 
En ensam säl följer med och söker hela tiden kontakt med mig. 
Nästan 200 svanar omringar mig. 
Deras visslande vingar ljuder över det blanka havet.

Den bokade tvättiden blev naturligtvis inställd. 
När havet kallar så kommer jag! 
Väskan packades på 5 minuter, upp på cykeln, ytterligare 5 minuter, byta om, ta fram kajaken. 30 minuter efter det att havet hade kallat på mig så guppade jag ut genom hamninloppet och fick ett härligt mottagande. Frisk vind och saltstänk i ansiktet.
Vågor – tjolahopp!
Surf – tjohoo!
Med trötta armar gled jag 2 timmar senare genom hamninloppet med ett stort ”smile” på  läpparna.
Tack för att du kallade på mig idag!