Ligger under de stora granarna
Kaffet värmer i magen
Röken letar sig upp genom grenverket
Ormvråkarna seglar bort över trädtopparna
Små lätta snöflingor dalar ner från en nästan blå himmel
Meståget anländer med talltita, svartmes, trädkrypare, kungsfågel…
Snurra min jord, snurra…
Solen försvinner bakom trädtopparna och skymningen faller.
När trädstammarna blir ett med mörkret omkring mig tittar Venus fram med sitt klara ljus.
Månen är mörk, bidar sin tid, stilla, väntande…bäcken porlar och ugglan ropar…det eviga kretsloppet…väntar på att ännu en gång få skina i sin fulla prakt.
Temperaturen närmar sig fryspunkten och jag flyttar mig närmare elden, vars gnistor flyger mot den nattsvarta himlen där de tänder stjärna efter stjärna efter stjärna…
Tankarna går till mina medvarelser på denna planet, alla, från människor till vargar…
…snurra min jord, snurra…
© 2024 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.