 |
| Starten går längs gamla stenlagda vägar. |
Färden går längs Kvärken, en vildmark med skånska mått.
Stigarna är hjortarnas, marken är snårig och sakta slingrar jag mig fram. I bland följer jag en mossig stenmur, passerar någon ruin där bokskogen har tagit över herraväldet, i bland över ett sumpigt parti där ”vilddjuren” har bökat.
Upp längs en sluttning där fjolårslöven täcker marken. På andra sidan reser sig klippbranter i skuggan. Uppe på ravinens kant breder bokskogen ut sig i det till synes oändliga…och korsas här och där av små bäckar som kastar sig ut för branten. Det prasslar till och några hjortar skuttar iväg mellan de majestätiska bokstammarna. Korpen kraxar och ”krångar” i skyn och jag sätter mig till vila för kaffe och macka.
 |
| Nere i dalgången har människan haft aktiviteter i svunna tider. |
Rasbranterna går nu ända ner till bäcken och vandringen blir mer och mer klättring. Här porlar bäcken medans strömstaren fiskar.
Stenmurarnas födsloplats är i rasbranterna. I dessa kaotiska branter organiserar de sig, innan de sakta vandrar ut i världen i det oändliga…
 |
| Lång vandring tillbaka till bilen. |
