Det startade på en folkhögskola för 30 år sedan, det smög igång kan man säga. Ingen av oss fattade vad som var på gång. Men det var något…något som förenade. Efter 4 år bodde vi i samma landskap, grannkommunerna, efter ytterligare 12 bodde vi grannar i samma by. Nu skiljer det 731 km mellan våra bostäder men vänskapen har under alla år bara blivit djupare och djupare och den fortsätter bara att bli bättre. (Hur något nu kan bli bättre när det alltid varit perfekt?)
Det spelar ingen roll var vi bor, vi är ändå förenade i samma stora oändliga rymd som kallas livet. Alla ideer och planer vi har haft, allt vi gått i genom tillsammans, vansinniga upplevelser, smärtor och skratt…30 års vänskap firar vi med en skön ”urskogs” vandring upp till Anjosvarden…
 |
| Vi följer Stopån genom gammal granskog… |
 |
| …passerar första vattenfallet… |
 |
| …hittar egna stigar… |
 |
| …andra fallet, där ett svalkande dopp tas… |
 |
| …kommer upp på myrplatån… |
 |
| …där varje steg sugs fast med ett slurpande ljud… |
 |
| …hittar vila för trötta fötter… |
 |
| …markerna genomkorsas av slingrande vattendrag… |
 |
| …matlagning på vardens topp… |
 |
| …relaxed… |
 |
| …varglav… |
 |
| …läskande, iskallt myrvatten (järnberikat)… |
 |
| …trollsk stämning… |
 |
| …god vän följer med över alla ”hinder” i livet… |
Vem känner mig bättre? Vem har sett mitt hjärtas smärta? Vem står kvar i smärtsam ärlighet? Vem finns till hands? Vem kan jag alltid lita på?
En god vän.
Med kärlek…
