Vaknade med solen vid Gröthögarna och vädret lovade lite vind och mycket sol. Rullade ihop sovsäcken och körde ner till Torekov. Pulsade genom halvmeter tjock, ilandfluten tång innan jag kunde glida ut mot Hallands Väderö.
Morgondiset skingrade sig ju längre ut på havet jag kom och halvvägs landade jag på Vingaskär med dess rostiga vrak.
Snirklade vidare genom Väderöns lilla skärgård, ut mot sälreservatets sydostligaste öspets. Här finns det en klippkoloni av Storskarvar. Deras bon, som är 4-5 dm höga, är byggda av pinnar och tång ihopkittade av spillning och ligger på och mellan klipporna. Landskapet är vitt av deras spillning men här och var lite grönskande blomning.
På väg mot fyren får jag sällskap av sälar. De är överallt och följer mig nyfiket, slår med stjärten, dyker och kommer upp och spanar på mig från ett annat håll.
Strax söder om fyren går jag iland, fikar, snorklar i det ännu varma vattnet och slappar i solen.
Öbor… |
Utanför Väderön…mot oändligheten… |
Klippmålare… |
Vädret hade lovat lite vind och mycket sol och det löftet höll de nästan…ibland var det helt vindstilla och när havet låg spegelblankt så var det riktigt, riktigt hett.
Kanske sommarens sista dag?