Kajakvandraren

Efter några dagar på skärgårdsöar med vinden ständigt närvarande, så sitter jag nu vid ett smalt sund/vik där ingen krusning syns på vattenytan. Svagt hör jag havet brusa ute vid ytterskärgården. För några dagar sen skumpade jag omkring därute på vågorna så paddelkläderna fick hängas på tork. Men nu, helt stilla, tystnad och till och med kroppens gungande har också stannat av och ett annat liv omkring mig än vind och vågor gör sig gällande.
Fågelsång av många olika slag, tallkottarna knäpper, småfiskarnas jakt vid vatten ytan, ett och annat större plask, kajaken ligger tryggt på gräs långt från vågornas räckvidd, vindens frysboxkalla närvaro är försvunnen, lugnet är nästan öronbedövande. Molnen har nu har bäddat in himlen och vad jag får höra så ska det ev. bli snö i morgon!