En paddlare på väg till en avlägsen ö…som någonstans där ute lockar på honom. Vågorna sköljer över kajaken som ligger tung i vattnet.
Hur ser ön ut?
Vet han det själv?
Destinationen finns bara i hans sinne, som en hägring, ett mål som han för alltid är en sökare efter.
När han kommer fram till sin ö och där tillbringar en natt så vaknar han, när Sol kommer åter, och undrar…vart tog den där ön vägen? Efter gröten glider kajaken på nytt i väg mot horisonten…sökandes…
Stillhet.
Inte en vindpust.
Det stora djupa under mig och det oändligt blåa över mig. Själv glider jag på deras tunna skiljelinje i min lilla farkost.
Horisonten bryts av av några svartgråa kobbar som tycks levitera strax över ytan.
Var finns denna horisont som så knivskarpt sammanlänkar allt?
…långt där ute i fjärran ylar sälarna, avlägset, med vemodig längtan…
…solen är obarmhärtig…paddeltagen nästan obefintliga…jag drömmer mig bort…
Plötsligt…ett frustande, fnysande huvud sticker upp över ytan, 7-8 m snett bakom mig. Någon som kollar läget, guppar lite, andas ljudligt en stund för att sen försvinna ner i djupet och allt blir åter tyst…
Sol sjunker i väst samtidigt som hennes bror, Måne, stiger upp i öst. De jagas av två vargar, men syskonens hästar håller undan från dem. Månes häst, Rimfaxe, tuggar på sitt betsel så fradga och skum bildas. Detta faller till jorden och blir till dagg i gryningen.
Tärnor och trutar skränar vilt…utifrån havet, från sin dagliga jakttur, kommer en gammal havsörn seglades. Hräsvelg med sitt ljusa huvud och gråa breda vingar glider han obekymrad hemåt till Trädet där någon väntar tålmodigt…
Sol på väg upp…
Måne på väg upp…
