Vandrar i min lokala vildmark
Havet är här ständigt närvarande
Vindarna, regnet, solen och även backsvalornas bobyggande
Alla hjälps de åt att forma landskapet
Vandrar man här ofta märker man hur landskapet ändrar form, subtilt men också ibland våldsamt.
Sandstränder blir till stenbrott, sand/ler-laviner ändrar framkomligheten, stormarna lägger upp meterdjupa sjögräs(ålgräs)-mattor över hela stranden…
Karakteristiskt för området är även resterna från forntida tegelindustri, som har använt området till dumpning av misslyckade bränningar. Detta till glädje för kreativa tornbyggande vandrare.
Som tibetanska sandmålningar…tornen står bara ett kort tag…innan gravitationen gör sitt.
En vandring här gör en påmind om förändringens dynamik. Men en vandring är inte bara en vandring i det yttre, utan kan också vara en spegling av det inre landskapet.
Hur ofta kommer jag inte på mig hur mina tankar, likt landskapet, ständigt ändrar form.
Vissa former gillar jag, andra vill jag göra om och vissa avskyr jag.
Att vandra i min föränderliga vildmark gör mig ödmjuk inför denna ständigt dynamiska energi. Likaså en kort stund av avslappning, många gånger, gör mig även ödmjuk och tacksam för min inre, ständigt skiftande vildmark
