Tältet reste sig högt uppe på en klippa.
Ärtsångarna gör nyfikna inviter.
Vinden susar lätt i trädkronorna och för med sig rönnbärsblomornas karaktäristiska doft.
Havet krusar sig och dimman lättar.
Havstrutarna, skönheter i färg och form glider lugnt över vattenytan.
Kaffet kokade upp och gjorde whiskyn sällskap ner i en strupe.
Ön med dess grannar hälsar mig välkommen.
Lutad mot en solvarm klippa
Ser solen gå ner
Skärgårdens intensiva liv går till vila
Stilla vågskvalp
Femte dygnet
Saker börjar komma upp till ytan
Jag är inte den samme nu som när jag startade min paddeltur
Vardagens känsloyttringar kommer till klarhet
Mörka gamla monster drabbar mig från sidan som en kraftig våg som plötsligt sköljer över kajaken
Allt blir så avskalat här ute
Elementens fysiska närvaro öppnar mitt hjärta
Tack värmande sol
Tack iskall vind
Tack svallande hav
Tack klippöar som givit mig plats att sova på
❤️
