Stigen är isig och brant och går genom gamla ruiner. Nere vid strandkanten har jag lämnat civilisationen bakom mig och som skydd mot dess ”faror” har jag den 20 meter höga branten som sträcker sig längs den smala kustremsan. Här tar jag mig fram på frusna vallar av sjögräs eller glidandes på havsisen. Havet är stilla och oändligt. Svanar, skarvar och nån enstaka storskrake. Rödhaken följer mig längs den snåriga branten.
I ett skyddat läge, gnistor från eldstålet och strax knäpper det från elden. Kaffe och macka smakar gått medans en näbbmus far in och ut mellan stenarna bredvid mig.
När elden falnat går jag sakta hemåt och då hör jag det…ljudet kommer utifrån havet…avlägsna toner från Hven…till förtret för många och glädje för de små…GLASSBILEN!
| Gräsandssamling |
