Ur havet reser du dig…på håll steril och ogästvänlig.
Plötsligt erbjuder du en öppen famn och på ett ögonblick har allt förändrats.
Tältet reses på en perfekt plats, lä från de kraftigaste vindarna, stadig grund och milsvid utsikt över öppet hav.
Ensam, naken i själ och hjärta och inte en tråd på kroppen springer jag runt bland allt som är du.
På toppen ser jag ut över ditt rike och känner mig ett med allt och alla. Nedanför bland stora klippblock leker jag med spänning i gångar och grottor…hoppar och skuttar och klättrar på alla fyra. Jag far mellan tankar och känslor men landar alltid tryggt och stabilt på dig.
När solen sen har gått ned
och mörkret tätnar…
Vinden har mojnat
och vågorna dämpat takten.
Då ligger du kvar och ännu en dag i ditt tusenåriga liv har passerat.
Med kärlek…
