För tre veckor sedan hade jag min senaste havsvattenkänning. Det var då jag steg upp från 18 meters djup i de varma vattnen utanför Similan Island utanför Thailand. Där dök jag bland muränor, havssköldpaddor, leopardhajar, rockor mm. I dag var jag ute med Blå Rocker i sundet utanför Landskrona och artfloran var lite annorlunda. Sälar, måsar, hundratals sothönor och svanar och en attans liten dykand.
Skillnaden mellan här och där är uppenbar men det som fascinerar mig mest och lockar mig till dykning och havspaddling är likheten av ett gränsland.
Att simma där nere i djupet, i ett ”akvarium”, kan vara häftigt. Men kicken är att samtidigt som jag ser ytan långt ovanför mig, känner jag kittlingen av att botten försvinner ner mot okänt djup… Och där befinner jag mig i gränslandet mellan upp till solen eller djupare ner i det Stora Blå.
Kajakens position i gränslandet är kanske tydligare. Här ska jag hantera mitt liv i en liten farkost mellan de två elementen luft och vatten, där vind och vågor sätter mig på prov.
Vardagens gränsland
Jag och mina medmänniskor
Oro eller ro
Här eller på väg
Att mitt i livet vila helt naturligt medveten
