Äntligen…denna ö har jag längtat efter att övernatta på. På en klipphylla med finfin utsikt och i lä från de nordliga kulingvindarna reste jag mitt tält.
Den är inte så stor, denna ö, men fantastiskt många fina platser att upptäcka. Klippväggar, flata hällar, knotiga klätterhallar, täta enesnår, men framför allt…klippor att hoppa omkring på och sprickor att krypa ner i.
Jag kränger mig ner mellan klippväggarna, sprickan är en halvmeter bred och 3-4 meter djup, och där nere sätter jag mig en stund…några ormbunkar har fått fäste, stenbumlingar är fastkilade och fungerar som ett tak…här nere är vinden tyst och jag omsluten. I denna spricka mellan världarna, den där uppe och den där nere, finner jag även vägen in mellan den yttre och inre världen…
Natten rusar in med vindar på 15 sekundmeter, men tältet förblir orörligt.
