Korpen patrullerar över de höstfärgade trädtopparna .

Nötväckan kilar nedför trädstammarna och trädkryparen uppför.

Spillkråkan ropar och bockarna brölar intensivt.

Röken slingrar sig mot den blå himlen och jag ligger på den lövklädda marken med varmt kaffe i koppen medan Ratatosk springer sina rundor. 

De svarta korparna mot den blå rymden, seglandes över ett hav av guld, tätt ihop, ropar, dansar….

Mörkret blir kompakt ett par timmar efter solnedgången. 

Månen är i nedan och inte många stjärnor letar sig ner till marken där jag ligger bredvid elden. 

Med blicken i lågorna blir natten än mer svart. 

I mörkret framträder alla ljud tydligare, vinden i trädkronorna, prassel bland löven…något eller någon har brått iväg, då och då går dovhjortar förbi längs bäcken. Gör jag mig till känna hör jag deras skuttande försvinna bort i mörkret. 

Trots natten sena timma är det inte nattro i skogen. Dovhjortarnas parnings tid är nu. Bockarna är villiga och det hörs tydligt. Deras brölande är överallt, ibland långt bort för att plötsligt vara mycket nära.

Omgiven av brölande kåtbockar.