Författare: Håkan Alfredsson (sida 2 av 97)
Två tärnor, två trutar och två strandskator. Nära blåshålet på ”kaskeloten” befinner sig de två tärnorna. Ena truten ligger fem meter bakom, inte långt från vattenbrynet, medan den andre står på stjärtfenan. Strandskatan vandrar sakta längs ryggen och spanar. Strandskatan har stannat ett par meter bakom den liggande tärnan. Strandskata nummer två har ställt sig på ”kaskelotens” stjärtfena.
(Fundering: tärnparet verkar ligga på ägg, ena tärnan vaktar och jagar bort trutarna.
Fundering nr 2: ligger truten också på ägg, den lägger sig på samma plats hela tiden?)
Vakttärnan lämnar sig position. Stjärttruten avancerar framåt och jagas genast av strandskatan. Truten landar vid den liggande truten.
Rörelse! (Jag eller någon annan fågel)
Trutarna lämnar. Vakttärnan kommer tillbaka. Strandskatan likaså. Strandskata nr 1 står fortfarande på vakt bakom liggande tärna. Trutarna cirkulerar i luften, jagar bort en skrattmås. Ena truten lägger sig på sin plats och den andra ställer sig återigen på stjärtfenan.
Rörelse!
Alla flyger upp. Tärnorna snabbast tillbaka och försvarar sin position. Trutarna cirkulerar i luften. Strandskatorna avvaktar längre bak.
Tillbaka efter en kortare paddeltur.
Tärnorna ligger kvar på toppen. Strandskatorna smyger omkring och attackeras då och då av tärnorna. Trutarna verkar ha gett upp. Kommer dem så jagas de bort även av strandskatorna.
Trutarna är nu tillbaka och avvaktar stilla vid kaskelotens bakre del. En strandskata har intagit position bland några grästuvor ett par meter bakom tärnan. Vakttärnan har inte synts till på ett tag.
Vid rörelse flyger tärnan upp, hovrar runt, kollar läget och återvänder sen till sin plats. Kanske jagar bort någon strandskata först. Trutarna bidar sin tid, på avstånd. Tärnan som nu verkar ensam är ståndaktig. Ett plötsligt försök från en trut blev en aggressiv kamp i luften. Men nu är tärnan tillbaka och trutarna språkar intensivt med varandra på stjärtfenan innan hanen sätter på sin hona. Strandskatorna bryr sig inte.
Allt lugnt.
Tärnan ligger. Trutarna på stjärtfenan. En strandskata knallar fram och tillbaka. Truthanen vill gärna sätta på sin hona, kanske i brist på jaktlycka. En svan strax intill tittar på och doppar sen huvudet i vattnet. Trutarna sticker iväg. Svanen tar sen stjärtfenan i besittning. Strandskatan går till anfall, tärnan försvarar sig, trutarna anfaller strandskatan (tror de att den fick tag i något?).
Plötsligt är alla fåglarna i luften för ett större hot är på intåg, en havsörn. När den har passerat återgår allt till hur det var innan. Tärnan ligger på topp, trutarna avvaktar och strandskatan spankulerar fram och tillbaka. Vart svanen tog vägen är det ingen som vet?
Solen är på väg ner och tärnan ligger på platsen den har bevakat hela dagen. Har den fått i sig nån mat kan jag undra?
När mörkret tätnar smyger strandskatan upp och lägger sig i grästuvan bredvid. Blickar möts. Efter ett tag kom även strandskatans parter och la sig, sida vid sida. Kanske natten kommer med ro. En vila inför morgondagens drabbningar…?
Morgontimmarna flyter på lugnt. Tärnan ligger kvar på topp. Strandskatorna håller sig borta. Trutarna håller på och kuttra med varandra en stund. Sen flyger den ena (honan?) och lägger sig där hon låg i går. Hanen håller till på kaskelotens stjärtfena.
Hur är relationerna på ön? Tärnans mål är tydligast, vaka över de ev äggen. Trutarnas mål mer otydligt, bilda familj eller äta tärnans ev ägg, eller både ock? Har strandskatorna gått vidare mot nya mål?
Kanske det bara så här livet är? Allt sker på en gång, samtidigt?
Och så är drabbningarna igång igen. Strandskatorna är tillbaka och närmar sig. Truten anfaller från sin ”låtsas bygga bo plats”. Tärnan försvarar sig. Och tärna nummer två är tillbaka med intensiv försvarskraft. Naturens villkor- leva eller dö?
Och lugnet lägger sig på nytt. Efter ett tag vandrar strandskatan upp mot tärnparet. Stannar en liten bit från hanen som vaktar. De tittar på varandra. Tärnan 100 procent trygg i vad hans uppgift är. Och utstrålar det samma och strandskatan vänder om och går sakta därifrån….