Kajakvandraren

Håkan, hav och skog

Meny Stäng

Författare: Håkan Alfredsson (sida 55 av 97)

Sunset and La harbour by night!

Lämnar Hven sent på eftermiddagen, paddlar genom farleden med flera stora skepp på väg norrut i takt med att solen snabbt sjunker i väst. I skeppens kölvatten blir det stora fina surf och när fören dyker ner strax under ytan levereras salta stänk i mitt ansikte. Därefter blir det nästan helt lugnt igen.
Mitt på havet går solen ner bakom horisonten, vinden blir nästan obefintlig och sakta glider jag in i hamninloppet där lanternorna har tänts. Sakta och ljudlöst paddlar jag i det tilltagande mörkret där dofter och nattens ljud förstärks.

Leaving Hven late afternoon, paddle through the channel with several large ships heading north as the sun quickly sinking in the west. In the wake of the ships is big nice surf and when the bow appears just below the surface, salt spray is delivered in my face. Then it becomes almost completely quiet again.

In the middle of the sea, the sun sets behind the horizon, the wind is almost non-existent and I slowly glide into the harbor entrance where the lanterns are lit. Slowly and silently I paddle in the increasing darkness, where scents and sounds of the night is enhanced.

Treelove!

En fantastisk bra kombination är trädklättring + hängmatta. 
Har alltid gillat att klättra i träd och tillsammans med hängmattan får äventyret en ytterligare dimension. Att i trädets krona hitta en möjlig plats att rigga upp mattan kräver bra grenar på bra ställen. Här kan jag sen ligga och spana, läsa, lyssna och njuta av att sakta gunga medan solen strålar glittrar genom trädets lövverk…

1:a trädet

2:a trädet

3:e trädet

4:e trädet

Sommarens sista dag?

Vaknade med solen vid Gröthögarna och vädret lovade lite vind och mycket sol. Rullade ihop sovsäcken och körde ner till Torekov. Pulsade genom halvmeter tjock, ilandfluten tång innan jag kunde glida ut mot Hallands Väderö.
Morgondiset skingrade sig ju längre ut på havet jag kom och halvvägs landade jag på Vingaskär med dess rostiga vrak.

Snirklade vidare genom Väderöns lilla skärgård, ut mot sälreservatets sydostligaste öspets. Här finns det en klippkoloni av Storskarvar. Deras bon, som är 4-5 dm höga, är byggda av pinnar och tång ihopkittade av spillning och ligger på och mellan klipporna. Landskapet är vitt av deras spillning men här och var lite grönskande blomning.

På väg mot fyren får jag sällskap av sälar. De är överallt och följer mig nyfiket, slår med stjärten, dyker och kommer upp och spanar på mig från ett annat håll.
Strax söder om fyren går jag iland, fikar, snorklar i det ännu varma vattnet och slappar i solen.

Öbor…

Utanför Väderön…mot oändligheten…

Klippmålare…

Vädret hade lovat lite vind och mycket sol och det löftet höll de nästan…ibland var det helt vindstilla och när havet låg spegelblankt så var det riktigt, riktigt hett.
Kanske sommarens sista dag?

© 2025 Kajakvandraren. Alla rättigheter reserverade.